All utveckling gör ont. För att kunna skapa förändring måste vi först konfrontera det vi inte tycker om i oss själva eller möta det vi är rädda för. Vi behöver hitta nya vägar att förvalta vårt liv. Bladen falnar oavsett...påminner oss om att vi vissnar....vi har möjligheten att ge blomningen en mening och djupare näring...så rötterna står sig starkare till nästa generation.
Som vi sår får vi skörda, heter det...
Vi förtjänar alla känna känslan i stunder av vackra blommor - i alla livets olika skeden.
Vår, sommar, höst och vinter.
"Ja, visst gör det ont när knoppar brister"